Vad var det som hände? Hur kunde det gå så fel? Hur kunde jag bara sitta där hela dagarna utan att ta in ett skit? Varför var det ingen som sa något? Varför var det ingen som hindrade mig från att låta tankarna flyga iväg till en annan planet i en annan galax, långt långt här ifrån? Dagarna flöt förbi som i en dimma. Det ända jag minns är att jag satt där med blicken sakta växlande mellan himelen utanför fönstret och tavlan full med ditt klotter av kunskap. Kunskap som i ord som jag läste men inte såg någon mening i, ingen logik, inget som rörde mig. Dina ord var som brus i ögonen och som en dimma för ögonen. Oklart och otydligt.
Önskar någon hade märkt vad som pågick och förhindrat att det fortsatte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar