Farbror Doktorn, värsta personen i världen!!

Funderar allvarligt på att kolla upp alla mina f'*cking skador.
MEN då kommer jag antagligen aldrig mer få spela handboll. Och det tänker jag inte sluta med i första taget. Även om det är så att jag kommer få men för livet om jag inte fixar till mina skador NU(om det inte redan är försent) så skulle jag välja att fortsätta spela och fixa till kroppen senare. Mitt liv är handboll till minst 70%!!
Men samtidigt har jag ju så j*vla ont nästan helatiden. Ena veckan knät andra ryggen tredje axeln fjärde andra knät femte ryggen IGEN sjätte höften och knät och så vidare...
Inte bra alls, men rädslan av vad doktorn kommer säga gör att jag undviker att gå dit. Jag vill inte opereras! Vill inte gå på kryckor! VILL FORTSÄTTA SPELA!!

En nästan helt normal dag!

De senaste dagarna har det utbrutit ett litet kaos innom mig. Alla prov har just börjat rulla in och kommer fortsätta fram till sommamrlovet! Fattar inte riktigt hur jag ska klara det här, men det löser sig nog.
Och det är nog på grund av all stress som Rut har kommit tillbaka efter några veckors vintervila. Igår eftermiddag höll vi på att dö av skratt. No lektionen flippade ur totalt för vissa av oss. Vi satt och studerade det periodiska systemet som de svenska namnen på ämena, det svåraste att uttala rätt måste varit Unununium, HAHA!
Flamset och tramset igår var en sida av Rut och mig. Idag i matsalen visade vi en annan. Vi hade 1h o 20min lunchrast efter att vi ätit hade vi 40min kvar tills rasten var slut så vi satt kvar i matsalen och snackade. Helt prötsligt fick jag ett ryck och gjorde en riktigt rolig min. Besic såg vad jag gjorde och fick ett skratt anfall. Efter ytterligare 20minuter hade vi hunnit skratta en del och sagt en hel del hel konstiga saker och tillslut lugnat oss lite. (Och jag tror jag hittat Ruts kompis!! :D) Det var det roliga som hände idag, svårt att beskriva men OTROLI´T att uppleva!
Tack!

Ny adress!!

Jao sant som ni ser.
Har bytt adress till bloggen och dess namn oxå.
V.ar inte riktigt nöjd förrut och omväxling förnöjer.
Om ni undrar så är Rut den del av mitt inre som inte riktigt blev som den skulle.
Det är hon som gör att jag är som jag är. Smått galen lr jaa totalt vild och galen.
Hon döptes i början av hösten (av en kompis) och vad som än händer så kommer hon alltid att vara en del av mig vare sig jag vill det lr inte, så jag tyckte att det nya namnet skulle passa bloggen mycket bättre =)

Smärta och hunger. Dålig kombination.

Detta skrev jag förut idag, men publicerade inte

Smärtan är outhärdlig. Ingenting hjälper känns det som. Den stndiga hungern gör det inte lättare. Att inte få äta vanlig mat, mat man tuggar o sväljer, är fruktansvärt. Får inte änns äta puré! Vad är det här!?!
Min mage är tom så när på mass vätska som skvalpar omkrig där inne. Längtar efter att få bli riktigt mätt. 
Önskar att jag inte hade ont. Smärtan är fruktansvär. Önskar att Panodilen och Iprenen kunde ta bort smärtan.

Är så hungrig och har så ont att jag bara vill gråta. Men om jag gråter gör de bara ännu ondare. Känns som att jag lever i en tillfällig ond cirkel.

nu däremot mår jag bättre. Är fortfarande hungrig men har inte så ont. Har varit hos jourläkaren och fått Tiparol. Den tar bort det mesta av smärtan! Så har nästan inte alls ont längre! Känns underbart!! Ser äntligen lite ljus i tunneln =)

JAG FINNS HÄR FÖR DIG!!

STYRKAN vill jag ge till dig när du känner dig svag  

KRAFTEN så att du orkar kämpa vidare trots smärtan 

TRÖSTEN för att torka bort dina tårar som rinner 

GLÄDJEN för att du åter ska få känna glädje 

Jag finns här för dig min lilla Turkeburk!<3

viktigaste gåvan av dom alla

Första gåvan vi, var och en, får är ett liv
Vad vi sen väljer att göra med den är helt upp till oss själva
Men att njuta av vår gåva
göra något roligt av den är nog inte helt fel
Inte alls fel egentligen
Utan väldigt smart om jag får säga det själv

Jag har bestämt att jag ska njuta av livet på mitt eget sätt. Jag ska vara mig själv och umgås med dom jag tycker om och älskar. Men jag ska inte vara blyg för att träffa nya människor! Jag ska skratta när jag känner för det. Men också låta tårarna svämma över när jag är ledsen. För ingen kan inte leva ett perfekt liv och ingen kan inte vara helt perfekt, alla har vi våra svaga sidor och alla kommer vi mötas av motgångar. Varesig vi vill det eller inte.
Jag har accepterat att jag inte är perfekt och valt att leva med det som givits till mig, hur jag har det och hur jag ser ut.
Att jag inte har en spikrak näsa var kanske någon jag störde mig på. Men jag har accepterat att det är så här jag ser ut. Och jag ser ut så här av en anledning. Varför skulle jag då ändra på det genom att slösa bort MASSOR med pengar på en operation som med stor säkerhet skulle kunna gå åt helvet. Och eftersom jag accepterat mitt utseende och eftersom jag är som jag är, ser jag ingen mening med att gnälla över hur jag ser ut i onödan. Utan istället försöker jag göra det bästa utav det jag har. Att gnälla över sitt utseende och hela tiden göra klart för alla runt en at man ar missnöjd och tänker göra en skönhetsoperation tycker jag är ett bevis på ett svagt självförtroende och svag självkänsla. Jag tycker smått synd om dom som ser ut som modeller och ändå klagar på att dom är så fula. För antagligen har dom eller så har dom haft det väldigt svårt och jobbigt i livet.

Ta vara på din gåva och acceptera den för vad den är. För utan den gåvan vore du ingenting.

en lycklig saga med ett tragiskt slut

Att du hade lämnats bakom oss var svårt att ta in men det var ingenting mot vetskapen av att du själv valt att att lämna oss för att aldrig mer komma tillbaka. När jag fick reda på det imorse fanns det där direkt en klump i halsen. Trots att jag inte hade mycket med dig att göra tog jag det hårt.
Det ska inte behöva bli så här!!

Undrar bara en sak
Varför?

Fyra veckor. Ett år sen.

Fyra veckor. En månad. Så lång tid jag fullkommligt skitigt i bloggen. Mycket har hännt. Både roliga och mindre roliga saker. Men dom bra sakerna har övertaget.
Har varit förkyld i ett par veckor och fått problem med magen. Men har trotsat min sjuka kropp och fortsatt ungefär som vanligt. Varit med vänner och familj och haft det mysigt i detta iskalla vinterland.
Fast när jag har myst med familjen och mina underbara vänner har min hjärna gått på högvarv. Tankarna har kommit och gått. Mest kommit. Många saker virrar runt i huvudet. Dagarna går långsamt men flyger ändå iväg. Tiden bara rinner iväg. Jag hinner inte med, går för långsamt. Kylan har frusit mig fast i tiden. Nyss var det sommar, värme och ledighet. Snart är lovet slut. Dock inte sommarlovet utan jullovet. Vårterminen är strax här och julen har precis passerat. Liksom år 2010 just har tagit slut.