Skolan idag efter bästa lovet på länge. Vill inte vara i skolan! Vill vara hemma umgås med allt gutt folk och slippa plugga! Är så jävla skoltrött. Önskar det var sommarlov NU!
Aja måste vakna till ur min bubbla som jag befunnit mig i sedan jul och börja fokusera och bete mig som en normal människa!
Men inte lätt efter helgen som varit ;D
Varit fantastiskt, varför var den tvungen att ta slut?
Just de... måste ju plugga. Fokusera nu Evelina! xp
2011-02-28
2011-02-27
En dans på rosor!
Hade en grym kväll igår med Girlsen och allt annat folk, trots en halv taskig DJ.
Men så länge det går att dansa så.... även om man kanske inte just Dansade Hela tiden.... men ändå ;p
Tror jag mår bättre än jag förkänar idag :D
Aja nu blir det mys framför TVn och skidVM tills min lilla Elsus vaknar =)
Pussokram!
Etiketter:
Dagen efter,
Girlsen,
Kärlek,
Utgång
2011-02-26
Botten upp!
Sitter hemma hos hos Nadia gumman med dom andra Älsklingarna och kollar in Melodifestivalens början innan det bär av till Vimmerby. Som betyder utgång.
Kommer bli en grym natt med Girlsen!
Puss
2011-02-22
Åh inte varit världensbästa dag idag direkt men det gjorde ingenting för lunchen med FINASTE lyfte den enormt. Mina små älsklingar är bäst! Och jag älskar dom! <3
Har fullt upp hela veckan och känns bra att få träffa några av dom! Och på lördag blir det att träffas igen. Men då ska vi allt inte bara sitta still på våra feta rövar och käka pizza! Klackarna i taket brudar! =)
Imorgon bär det av till Härnum. Gud vad länge sedan jag träffade min "extra familj"!
Aja, puss o kram!
Har fullt upp hela veckan och känns bra att få träffa några av dom! Och på lördag blir det att träffas igen. Men då ska vi allt inte bara sitta still på våra feta rövar och käka pizza! Klackarna i taket brudar! =)
Imorgon bär det av till Härnum. Gud vad länge sedan jag träffade min "extra familj"!
Aja, puss o kram!
2011-02-20
Att leva så här är inte bra för någon. inte för mig, inte för dom och absolut inte för dig.
Önskar jag kunde vrida tillbaka tiden, så jag skule slippa se dig så här.
Men jag får stå mitt kast, och jag hoppas du förlåter mig för att det blivit som det blev.
Jag är ledsen men att vrida tilbaka tiden är omöjligt och alla gör vi våra misstag. Jag älskar dig och önskar allt bara kunde bli bra så vi slapp se varandras sorgsna och plågade ögon.
Hoppas du är med mig. För din vänskap betyder allt! <3
Önskar jag kunde vrida tillbaka tiden, så jag skule slippa se dig så här.
Men jag får stå mitt kast, och jag hoppas du förlåter mig för att det blivit som det blev.
Jag är ledsen men att vrida tilbaka tiden är omöjligt och alla gör vi våra misstag. Jag älskar dig och önskar allt bara kunde bli bra så vi slapp se varandras sorgsna och plågade ögon.
Hoppas du är med mig. För din vänskap betyder allt! <3
2011-02-19
Återblick till dagarna som gått
Torsdag morgon går upp rätt tidigt trots att jag tagit ledigt från skolan, och hoppar in i duschen. Strax efter frukosten bär det av mot Linköping. Mår rättså bra, men är inte på topphumör. Kommer fram till Junkan, en av Sveriges största gymnasieskolor, och kl 11.30 visas jag runt på skolan av en SYV och 3 elever. Skolan har en skön stämning och ligger precis bredvid cloettacenter, inte alls långt ifrån centralen. Men lokalerna har inte renoverats på 15 år och innan dess har det varit någon form av industri liknande byggnad, det märks, på vissa ställen är det väldigt smala korridorer och lite ofräscht. Men i det stor hela en väldigt bra skola.
Vi bryter upp och mamma och jag tar en lunch på Ikano och passar samtidigt på att shoppa lite innan vi drar iväg till centralen för att plocka upp Elsa och köpa biljetter hem.
När vi väl fått biljetterna åkte vi ut till Mjärevi och mysiga JohnBauer gymnasiet. Togs emot av 2 lärare som berättade om skolan och hur dom kommer lägga upp nästa termin och visade oss runt. Vi fick också träffa 2 av eleverna.
Verkade vara en väldigt bra skola och kände att här vill jag verkligen gå.
Lokaler, personal, och hela stämningen på skolan verkade vara något som verkligen passar mig.
Efter ett besök, som tog mycket längre tid än vi trott det skulle göra, bar det av ut till Sturefors. Där vi spenderade kvällen och natten hemma hos Lindrötterna. Hade riktigt roligt men när jag vaknade på fredags morgon kände jag att det inte var en bra dag. Känslan i kroppen var inte bra alls.
Efter att tryckt i sig lite frukost och packat ihop våra saker tog vi bussen in till stan och sedan vidare ut till JohnBauer för att låta dom testa våra kroppar och handbollskunskaper. Känslan i kroppen blev bara värre och värre ju mer nervös jag blev. Men försökte att se bortom den.
Men när jag fick en liten sträckning i ena låret och det blev helt stumt kändes det som att min chans var helt borta.
Det första vi skulle göra var Spänsthopp, det gick åt helvete. Det andra blev att kuta 30meter, det gick rättså bra och känslan i kroppen blev lite bätre.
Sedan var det dags för Brutalbänken innan vi skulle köra Beep-test. Brutalbänken gick bättre än väntat. 16 st gånger klarade jag att nudda armbågarna vid knäna. Men vid sista resningen, eller om det var när jag skulle av från plinten, "sliter" jag antagligen lite för hårt. För när jag kommit av plinten och börjat gå bort till resten av gänget har min axel låst sig och jag har ont från nacken och ner mot skuldran och ut i överarmen. HELVETE var min första tanke. Nu skiter sig allt.
Står över Beep-testet för att låta en sjukgymnast kolla till min axel. Har fått en sträckning i en muckel och får "mirakeltejp" som förhoppnigsvis ska ta bort det onda.
Efter Beep-testet vard det dags för Intervjuerna och undertiden skulle de andra spela minihandboll.
Avstod från att spela, ville vila armen till eftermiddagens tränigspass. Ville inte riskera något i onödan.
Så kom min intervju, hade gått igenom frågorna hemma och visste ungefär vad jag skulle svara. Den gick snabbare än jag trott att den skulle göra, och man frågade inte änns alla frågor som fanns med på pappret. Det kändes som att jag fått det jag vill få sagt + lite som jag gärna sluppit tagit upp. Men dom ville ha en helhetsbild och det fick dom.
Innan en lunch bestående av klyftpotatis och köttbiffar satt jag och snackade med dom andra sökande. Och jag blev helt paff och sedan arg, dom sökte till ett elitsatsnings program dit man söker om man verkligen vill elitsatsa, men sitter och säger att även om dom kommer ni så kommer dom nog inte gå på skolan!
Jag undrar bara en sak, söker man inte till en skola och ett program för att man vill gå där?
Med dom tankarna i huvudet åt vi sedan lunch och gick en sväng på skolan innan det bar av till hallen igen för ett träningspass.
Jag hade fortfarande lite ont i axeln men försökte vara med ändå. Men redan på uppvärmningen började värken komma igen. Tag det lite lugnt men när vi började värma upp målvakterna fick jag kliva av. En sträckning i skottarmens axel ska man vara rädd om. Så resten av passet fick jag tillbringa på sidan av planen.
Mådde skit. Varför händer det just mig? Varför måste det jämnt vara jag som skadar mig? Varför kan jag aldrig få vara hel och frisk för? Om jag inte hade skadat mig hade jag kunnat visa dom vad jag går för. Men nee då jag ska såklart skada mig. JÄVLA SKIT!! Ville bara gråta.
Men jag grät inte. Jag bet ihop och kollade på när dom andra fick ha kul och träna. Jag gick till omklädningsrummet när dom anra gjorde det. Och jag duschade och klädde mig. Precis så om dom andra gjorde. Trots att jag bara ville lägga mig ner och gråta mig till söms.
Gråta för att jag är värdelös. Gråta för att jag var skadad. Gråta för att jag inte fick visa vad jag går för. Gråta för allt annat som gått snett den senaste tiden. Men jag har inte gråtit en droppe.
Och det värsta av allt är att jag idag knappt har ont i axeln överhuvudtaget.
Vi bryter upp och mamma och jag tar en lunch på Ikano och passar samtidigt på att shoppa lite innan vi drar iväg till centralen för att plocka upp Elsa och köpa biljetter hem.
När vi väl fått biljetterna åkte vi ut till Mjärevi och mysiga JohnBauer gymnasiet. Togs emot av 2 lärare som berättade om skolan och hur dom kommer lägga upp nästa termin och visade oss runt. Vi fick också träffa 2 av eleverna.
Verkade vara en väldigt bra skola och kände att här vill jag verkligen gå.
Lokaler, personal, och hela stämningen på skolan verkade vara något som verkligen passar mig.
Efter ett besök, som tog mycket längre tid än vi trott det skulle göra, bar det av ut till Sturefors. Där vi spenderade kvällen och natten hemma hos Lindrötterna. Hade riktigt roligt men när jag vaknade på fredags morgon kände jag att det inte var en bra dag. Känslan i kroppen var inte bra alls.
Efter att tryckt i sig lite frukost och packat ihop våra saker tog vi bussen in till stan och sedan vidare ut till JohnBauer för att låta dom testa våra kroppar och handbollskunskaper. Känslan i kroppen blev bara värre och värre ju mer nervös jag blev. Men försökte att se bortom den.
Men när jag fick en liten sträckning i ena låret och det blev helt stumt kändes det som att min chans var helt borta.
Det första vi skulle göra var Spänsthopp, det gick åt helvete. Det andra blev att kuta 30meter, det gick rättså bra och känslan i kroppen blev lite bätre.
Sedan var det dags för Brutalbänken innan vi skulle köra Beep-test. Brutalbänken gick bättre än väntat. 16 st gånger klarade jag att nudda armbågarna vid knäna. Men vid sista resningen, eller om det var när jag skulle av från plinten, "sliter" jag antagligen lite för hårt. För när jag kommit av plinten och börjat gå bort till resten av gänget har min axel låst sig och jag har ont från nacken och ner mot skuldran och ut i överarmen. HELVETE var min första tanke. Nu skiter sig allt.
Står över Beep-testet för att låta en sjukgymnast kolla till min axel. Har fått en sträckning i en muckel och får "mirakeltejp" som förhoppnigsvis ska ta bort det onda.
Efter Beep-testet vard det dags för Intervjuerna och undertiden skulle de andra spela minihandboll.
Avstod från att spela, ville vila armen till eftermiddagens tränigspass. Ville inte riskera något i onödan.
Så kom min intervju, hade gått igenom frågorna hemma och visste ungefär vad jag skulle svara. Den gick snabbare än jag trott att den skulle göra, och man frågade inte änns alla frågor som fanns med på pappret. Det kändes som att jag fått det jag vill få sagt + lite som jag gärna sluppit tagit upp. Men dom ville ha en helhetsbild och det fick dom.
Innan en lunch bestående av klyftpotatis och köttbiffar satt jag och snackade med dom andra sökande. Och jag blev helt paff och sedan arg, dom sökte till ett elitsatsnings program dit man söker om man verkligen vill elitsatsa, men sitter och säger att även om dom kommer ni så kommer dom nog inte gå på skolan!
Jag undrar bara en sak, söker man inte till en skola och ett program för att man vill gå där?
Med dom tankarna i huvudet åt vi sedan lunch och gick en sväng på skolan innan det bar av till hallen igen för ett träningspass.
Jag hade fortfarande lite ont i axeln men försökte vara med ändå. Men redan på uppvärmningen började värken komma igen. Tag det lite lugnt men när vi började värma upp målvakterna fick jag kliva av. En sträckning i skottarmens axel ska man vara rädd om. Så resten av passet fick jag tillbringa på sidan av planen.
Mådde skit. Varför händer det just mig? Varför måste det jämnt vara jag som skadar mig? Varför kan jag aldrig få vara hel och frisk för? Om jag inte hade skadat mig hade jag kunnat visa dom vad jag går för. Men nee då jag ska såklart skada mig. JÄVLA SKIT!! Ville bara gråta.
Men jag grät inte. Jag bet ihop och kollade på när dom andra fick ha kul och träna. Jag gick till omklädningsrummet när dom anra gjorde det. Och jag duschade och klädde mig. Precis så om dom andra gjorde. Trots att jag bara ville lägga mig ner och gråta mig till söms.
Gråta för att jag är värdelös. Gråta för att jag var skadad. Gråta för att jag inte fick visa vad jag går för. Gråta för allt annat som gått snett den senaste tiden. Men jag har inte gråtit en droppe.
Och det värsta av allt är att jag idag knappt har ont i axeln överhuvudtaget.
2011-02-14
Finner glädjen i det jobbiga
Har ändrat lite i designen och tagit bort allt grönt.
Är riktigt nöjd för en gångs skull =)
Det är grymt mycket i skolan just nu känns det som. Är skoltrött. Sedan vi började efter nyår har jag inte hängt med alls på lekionerna. Har befunnit mig i min egna lilla värld. Miljontals mil ifrån den vi lever i.
Och det börjar känns att jag inte hängt med i svängarna nu när vi har prov i nästan exakt varenda område.
Vill bara vara hemma och sova.
Ska bli skönt med lov nästa vecka. Synd bara att jag är en rastlös person med många vänner och som bokar upp sin ledighet så fort som möjligt. Haha, borde inte klaga mina vänner är underbara, jag kommer få ett grymt bra lov.
Puss på er alla! <3
Är riktigt nöjd för en gångs skull =)
Det är grymt mycket i skolan just nu känns det som. Är skoltrött. Sedan vi började efter nyår har jag inte hängt med alls på lekionerna. Har befunnit mig i min egna lilla värld. Miljontals mil ifrån den vi lever i.
Och det börjar känns att jag inte hängt med i svängarna nu när vi har prov i nästan exakt varenda område.
Vill bara vara hemma och sova.
Ska bli skönt med lov nästa vecka. Synd bara att jag är en rastlös person med många vänner och som bokar upp sin ledighet så fort som möjligt. Haha, borde inte klaga mina vänner är underbara, jag kommer få ett grymt bra lov.
Puss på er alla! <3
vad ska man säga...
"Att studera är som att ro uppför strömmen,
den som inte tar krafttag glider tillbaka"
Kinesiskt ordspråk
2011-02-03
Upsidedown
Jaa det är precis så jag och mitt liv är just nu. Upponedvänt.
Älskar alla er som finns här för mig! Som orkar med mitt gnäll. Som inte försvinner när jag behöver en axel att gråta emot. Som uppmuntrar. Som säger ifrån när jag är på väg att gå för långt. Som står bakom mig i alla situationer. Som får mig att skratta även i dom mörkaste stunder. Som får mig att känna mig värde full. Som får mig att känna mig accepterad och älskad för vem jag är och inte för att jag råkade göra rätt val.
Ni är mitt allt. Utan er skulle jag aldrig vara den jag är.
LYU <3
Älskar alla er som finns här för mig! Som orkar med mitt gnäll. Som inte försvinner när jag behöver en axel att gråta emot. Som uppmuntrar. Som säger ifrån när jag är på väg att gå för långt. Som står bakom mig i alla situationer. Som får mig att skratta även i dom mörkaste stunder. Som får mig att känna mig värde full. Som får mig att känna mig accepterad och älskad för vem jag är och inte för att jag råkade göra rätt val.
Ni är mitt allt. Utan er skulle jag aldrig vara den jag är.
LYU <3
2011-02-02
2011-02-01
vad ska man säga?
Hade tänkt skriva av mig lite och dela med mig av min avsky till folk som inte kan visa respekt till sina medmänniskor. Men det är så jävla invecklat. Borde skriva om något roligt istället. Men innom mig finns det inte så mtk av den varan för tillfället. tyvärr.
Är nedstämnd. Men försöker att vara glad och vara fortsätta som vanligt. Men det är omöjligt. Jag och mitt liv matchar inte varandra perfekt.
<3
Är nedstämnd. Men försöker att vara glad och vara fortsätta som vanligt. Men det är omöjligt. Jag och mitt liv matchar inte varandra perfekt.
<3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)